longday

En lättad mamma och pappa som på uppfarten står och väntar tålmodigt som bara föräldrar kan. De välkomnar mig med kärleksfulla kramar och lättnande tårar över att jag deras lilla barn äntligen är hemma. inget är som att få komma hem och känna doften av ens egna hem. Ens trygghet och paradis.

Efter 3 veckor ska det bli skönt att få sova i sin egna säng igen. Få somna framför tven tillsammans med en mamma på andra sidan soff bordet som också drar en lättad suck och slumrar till.

Imorgon ska vi har middag med hela familjen för att "fira" min hemkomst och en annan rolig sak.. som jag inte får säga.
Sen kommer jag bli lämnad ensam här hemma. Skrämmande men skönt. Fast just nu känns det bara jobbigt!

Men jag är i alla fall hemma hel men inte så ren! Upplevt mycket, sett mycket, lärt mig mycket, träffat många härliga och roliga människor på vägen!

I'm home

NU ÄR DET DAGS! vi lämnar landet imorgon och kommer inte tillbaks förens om 3 veckor! Jag är livrädd men samtidigt exalterad!

Så nu säger jag hej då och kram på er alla!

När regnet lätt nuddar mina kinder och ansikte känns det så fridfullt. Mina fötter fortsättar vandra i samma takt trots att regnet ökar. Känslan som spritter genom min kropp är bekant, där går jag på den bakanta grusvägen som så många gånger tidigare. Träden och grenarna hänger ner som ett paraply över mitt bara huvud och trädkronorna ser så ståtliga och maffiga ut där de står längs vägkanten.

Mina tankar tar mig med till det stället där jag känner ro, där jag får tid att känna mitt innre lugn. Min fristad. Där är det tyst och där renar naturen min själ. Det finns inte någon annat plats som får mig att känna så. Den obeskrivliga tystnaden, ensamheten och lugnet som alltid omsluter och tillslut renar min kropp och mitt sinne. Det är där jag mår som sämst och det är där jag mår som bäst. För om man ska rena sig själv krävs det att man går igenom allt det hemska, allt det som gör så där ont men som inte riktigit har kommit upp till ytan. Ut med det, för att man sen ska kunna ta in det nya och rena som fyller en med glädje.

Jag längtar till mig fristad
Värmland,  Ransäter

Imorgon tar jag studenten! Denna dag är äntligen kommen! Jag ska sjunga med resten av min klass eller kanske rättare sagt skrika ut studentsången. Jag ska skrika för lättnaden och skrika för friheten. Jag ska skrika för att jag har klarat av alla dessa år i skolan. Det är nu det händer!

Studenten

Montt Mardié – One kiss

Kristian Anttila – Vill Ha Dig

Mauro Scocco – Jag saknar oss

Mauro Scocco – Dåligt väder

Robert Earl Keen – Feelin' Good Again

William Fitzsimmons – Even Now

Jag har under en tid varit så trött på att gråta, inte för att jag gråter ovanligt mycket, utan kanske mer för att min gråt de senaste tre åren har varit så smärtsam.

Jag har blivit ett skiljsmässobarn, jag har fått uppleva en sorg av att förlora någon som står en nära på olika sätt. Både döden men också förlusten av en förlorad kärlek. Smärtan som än idag gör sig påmind. Gråten som återigen kommer stormandes på kvällarna och ibland gör det ondare än tidigare.. 

Och jag orkar inte alltid. Jag orkar inte ha ont, men jag orkar inte samtidigt alltid kämpa emot gråten och tårarna som tränger bakom de stängda ögonlocken. Jag har under en tid bara gått och lagt mig med min trötta kropp för att sova och tänkt; jag orkar inte gråta inatt. jag tar det imorgon. Men oavsett kommer det alltid ikapp en.

Jag har fällt så många tårar de här åren, tårar av glädje, tårar av ilska, tårar av desperation, tårar av ren sorg, tårar av smärta och tårar av tacksamhet.

Men jag antar att så är livet och så kommer det fortsätta. Det är en del utav processen för att man både ska kunna gå vidare och helt enkelt må bättre. och ojoj vad jag har många tårar kvar att fälla..