longday

Känner mig illa till mods idag men vet inte varför. Jag har bara en konstig känsla i hela kroppen av vemod som ligger och trycker. Jag vill inte umgås med någon, jag vill inte sova eller vakna när jag väl somnat. Jag vill inte plugga, jag vill inte sjunga för min hals värker av överansträngning.

Jag vill bara sitta på min stol framför datorn och ruttna bort idag, en konstig känsla faktiskt.

Igår var en lärorik dag för mig, jag mötte en människa som var väldigt vänlig och hjälpsam som han själv beskrev sig. Men jag tyckte även han var en klok människa. Ibland känner man sig så liten, ynklig och oerfaren när man träffar människor som levt lite längre än vad man själv har. De har varit med om så mycket och de har hunnit uträtta mer här i livet. Det får mig att känna mig liten och ovis. Jag är fortfarande i de stadiet där jag försöker ta reda på vad jag vill med mitt liv, vad jag har för drömmar och visioner. Jag försöker fortfarande lista ut vem jag är och hur jag vill vara medan vissa människor redan är där. De har hittat sitt.

Kände igår efter mitt möte med denna människa att jag har en ganska lång väg kvar dit med många hinder och vägskäl kvar. Jag vill ge en eloge till denna fina människa jag mötte igår. Trots att jag inte känner honom var han en tankeställare för mitt psyke och en människa jag gärna skulle vilja träffa igen.

Ett möte med en ny människa är alltid lärorikt och det får mig att bli påmind om att det finns så mycket mer därute som jag vill se och lära känna.

Han sa
man kan inte leva någon annanstans än här och nu.
Lev för dagen