longday

Min hjärna fryser. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. De "fina" orden kommer inte ur mig. Jag har tappat en del av min förmåga på vägen någonstans. Eller så låter jag mig inte se åt de hållet, låter inte mig själv komma åt de fina orden för att de gör ont. För att de är jobbiga.

Jag kan inte fälla tårar fast mitt hjärta gråter.
Jag kan inte skrika fast mitt hjärta skriker för full hals
Det enda jag har är skrattet..

Ett främmande skratt
Jag