longday

Skenet från mobilen lyser upp mitt redan bleka ansikte och jag väntar på att tröttheten ska infinna sig kroppen. Men denna natt tycks det vara ovanligt mörkt och allt för lockande för mitt sinne att dras in i djupa och tärande tankar.

Dina fingrar som rör vid mig och dina armar som håller om mig är här igen. Hud som äntligen får möta hud, fast bara i drömmen. Det är endast där det är tillåtet men ändå känner jag dig precis här bredvid mig i sängen just nu. Det är en längtan efter din kärlek, våran kärlek som just om nätterna är så ren som nyfallen snö men samtidigt så skör. Jag försöker att inte tänka och trycker täcket tätare intill mig som en kompletering för att du inte finns här inatt på riktigt.