hiding my heart

Ibland sitter jag och undrar vad jag gör här och andra dagar är det självklart. Jag köper bara mer och mer skivor som har blivit min drog. Jag träffar sällan människor i min egna ålder och jag känner mig gammal och tråkig när jag väl möter ungdomar som jag. Jag känner mig ibland handikappad när jag sitter där som ett fån och inte vet vad jag ska säga eller hur jag ska uppföra mig och vara social.

jag känner mig barnsligare än någonsin där jag sitter och skrattar åt barnens fisar vid matbordet och deras barnsliga skämt. men samtidigt kan jag inte heller tycka annat än att många ungdomar bör växa upp lite mer . Men vart fasiken ska jag passa in?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0