longday

Mjukisbyxor, en stickad blå tröja. Nattsärken hänger snart på min kropp åter igen.

Tyst, tyst. Tack för tystnaden för inatt är den värmande, trygg och len mot min kind. Somna in till mina egna andetag är vad jag vill. Jag vill höra mig själv, jag vill lyssna på mig själv, vara i mig själv, veta att jag lever. Känna att jag är här nu, här.

Linnéa Eriksson