longday

ohh..

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har inget att säga till allmänheten. Ingenting som jag vill dela med mig av. Det är så rörigt och alldeles för personligt, känsligt.

Jag är som ett vrak när jag är ensam. Det går inte att beskriva hur eller vad jag känner. Och jag vet att jag är helt ensam i det här. Jag vet att jag står på mina egna ben som ska orka hålla upp mig genom det här. Det finns ingen annan än jag som kan göra det här.

Det finns bara jag och endast jag.