like a fading rainbow

Jag hoppades du skulle förstå
Jag hoppades på värmande ord
Istället var det hårt och stelt och det gjorde mig ännu mer ledsen.

Jag börjar bli trött på att vi är alldeles för olika och att vi inte har någon förståelse för varandra.
Jag försöker, det gör förmodligen du med, men tydligen så räcker det inte till.
Vi kanske inte räcker till längre?
Eller vad vet jag.

Vad vet jag egentligen nu för tiden?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0