I know that life can break me, if i let it.

Nätterna är min värsta fiende, men samtidigt är de min räddning.

Att få känna sig sårbar är hemskt men det ger ändå en känsla av att man lever. Att man faktiskt lever för det man tror på, det jag tror är rätt. Natten är min räddning för då får jag fly, fly från allt som finns på jordens yta. Fly till mitt rum i drömmarna. Ett rum där ingen kan komma åt och såra mig. Där jag är isolerad både från mig själv och andra.

Men nätterna kan även göra en till det lättaset bytet.
Man ligger naken och öppet sårbar på den stekande savannen. Det är bara för mörkret att ta sig fram och börja äta, börja sluka i sig. Kroppen ger upp, ger upp på sitt egna liv. Bytet har gett upp för länge sen på sig själv. Kroppen ger upp sin tro. Den lägger sig frvilligt för mörket att sluka eftersom att det gör för ont i både kropp och själ.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0