the stars above us
Nu sitter jag här igen på min beniga rumpa, ny duachad och med utsmetad mascara runt ögonen.
Min kropp värker, jag vet inte varför, men ska ändå gå och lägga mig så då slipper jag tänka på de.
Det känns som att bloggen nu har blivit min bästa vän som jag vänder mig till för att prata, fast jag vet att den inte svarar. det kanske bara är för att få skriva av mig. Kanske ett sätt att känna att jag inte är så ensam? jag vet inte och ärligt bryr jag mig inte heller för tillfället.
förlåt för alla deprimerande inlägg, ska försöka att bättra mig lite!
Nu släcker vi lamporna för att åter tända dom snart igen och för att uppleva ytterligare en morgondag.
Godnatt
Min kropp värker, jag vet inte varför, men ska ändå gå och lägga mig så då slipper jag tänka på de.
Det känns som att bloggen nu har blivit min bästa vän som jag vänder mig till för att prata, fast jag vet att den inte svarar. det kanske bara är för att få skriva av mig. Kanske ett sätt att känna att jag inte är så ensam? jag vet inte och ärligt bryr jag mig inte heller för tillfället.
förlåt för alla deprimerande inlägg, ska försöka att bättra mig lite!
Nu släcker vi lamporna för att åter tända dom snart igen och för att uppleva ytterligare en morgondag.
Godnatt
Kommentarer
Trackback
