longday

Jag sitter här i skolan och vill just nu bara fly från mitt liv. Jag känner trycket och pressen från alla håll. Jag försöker att vara positiv mot alla och stötta och hjälpa dem med att säga: det kommer visst gå bra, medans jag själv sitter och gråter över min ynklighet och intalat mig själv att jag inte kan. För just nu känner jag faktiskt att det inte går. Jag kan inte alltid finns där för alla andra när jag inte ens finns där för mig själv.

Jag har visserligen kanske satt mig själv i skiten, men man kan ändå inte alltid klara allt själv. Jag börjar känna mig häjälplös, trött och ensam. Att försöka hitta en balans mellan skolan, vänner, pojkvän, familj och träning är inte lätt! Jag försöker verkligen men det tycks ändå inte gå.

Linnéa du är hopplös ibland.