longday

Under en väldigt kort period har det hänt mycket i mitt liv, det är mycket som har förändrats och som är påväg att förändras. Min mormor gick nyligen bort och smärtan som kommer när man får veta att en människa inte längre finns kvar, inte finns helt enkelt, är fruktansvärd. Jag och min pojkvän valde att efter lite mer än 2 år gå skilda vägar. Saknaden och smärtan som kommer när man ytteligare förlorar en människa som betytt mycket och som man delat sitt liv med är också den fruktansvärd.

Men mitt i allt det här kan jag ändå se någonting bra, det gör mig starkare och får mig att lära känna mig själv ännu bättre.  Mitt liv håller på att förändras vare sig jag vill eller inte, så det är lika bra att hänga på helt enkelt. Antingen gör man någonting av det eller så sitter man och väntar på att det ska bli som "vanligt".

Jag tror på att livet har mycket att ge, att det finns massor där ute som bara väntar på att bli upptäckt. Jag är redo att ta klivet ut i världen med mitt splittrade och såbara hjärta för att försöka lappa ihop det så gott som möjligt. Med ett litet ärr kvar efter stygnen som tillslut kommer sy ihop mitt hjärta ska jag ibland känna och se på ärren med ett leende på läpparna och kunna njuta av de som varit.

Fast än så är jag inte riktigt där. Inte än, inte riktigt nu.