longday

Just nu vill jag egentligen bara fly hem till min syster och inte behöva bry mig. Jag vill kunna gå lätta steg och känna att vinden för mig dit mitt hjärta leder.
Men hur ska det någonsin kunna leda mig på rätt väg? Och vad är egentligen den "rätta" vägen?
Just idag känner jag bara för att få vara en lilla syster, få känna mig omhändertagen av trygga armar. Armar som förstår och armar som når runt mig.

Men nu åter till verkligheten, då jag så många gånger flytt från den, och förträngt den, ska jag nu, idag, leva i nuet. Det som kommer imorgon kommer då. Det som kommer idag, det är nu.

I'm present and I'm going to take the fist that is going to hit me right in the face.