longday

Slagen är hårda.
Och nu när du slagit länge nog har jag ingen känsel kvar.
Jag vet att slagen kommer fortsätta att komma
gång på gång, när man minst anar.

Jag känner mig som ett misshandlat barn.
Ett barn som ligger i fosterställning och kippar efter luft.
Ett barn som inte är värt något längre.
Ett barn som är övergivet.
Ett barn någon lämnat kvar på golvet
det kala, kalla golvet

Mina ögon slocknar för en stund 
Men de kommer senare öppnas igen
och då för att få känna samma smärta som så många gånger tidigare.