ett försök att förändras
Det finns så mycket jag skulle vilja visa av mig själv. Så mycket som jag skulle vilja blommade ut igen.
På något sätt har jag tappat den jag var, eller har jag bara utvecklats ststematiskt till den människan jag är nu?
Ni som har lärt känna mig nu har fått se en Linnéa som har försökt gå vidare från sin barndom och sin trygghet för att skapa nått nytt. Men med min barndom och tryggheten jag kände då fick mig att visa mitt riktiga jag. En Linnéa som diskuterade som kämpade för mina åsikter och gav inte upp förens andra åtminstånde förstod det ur mitt perspektiv.
Nu har jag inte längre kvar den powern i mig. Jag kämpar inte för mina åsikter som jag tycker är rätt, jag låter det rinna ut i sanden, jag har tappat min förmåga att kunna påverka andra med mina ord. Det är någonting jag saknar. För en tid sedan påverkade jag människor med det jag sa och tyckte och det gjorde skillnad.
Då hade folk sina egna och starka åsikter men de var öppna för andra perspektiv och andra vyer. Nu har folk redan sina egna och starka åsikter som de står fast vid, för om man ändrar sig så har man haft "fel" men vad är egentligen fel? Det är skillnad på att förstå ur någon annans perspktiv och att helt förneka det, bara för att man inte ska ge upp sin egna idé eller åsikt. (stolthet)
Livet har blivit svårare, därför har jag slutat kämpa med att vara jag.. Det skäms jag för..
På något sätt har jag tappat den jag var, eller har jag bara utvecklats ststematiskt till den människan jag är nu?
Ni som har lärt känna mig nu har fått se en Linnéa som har försökt gå vidare från sin barndom och sin trygghet för att skapa nått nytt. Men med min barndom och tryggheten jag kände då fick mig att visa mitt riktiga jag. En Linnéa som diskuterade som kämpade för mina åsikter och gav inte upp förens andra åtminstånde förstod det ur mitt perspektiv.
Nu har jag inte längre kvar den powern i mig. Jag kämpar inte för mina åsikter som jag tycker är rätt, jag låter det rinna ut i sanden, jag har tappat min förmåga att kunna påverka andra med mina ord. Det är någonting jag saknar. För en tid sedan påverkade jag människor med det jag sa och tyckte och det gjorde skillnad.
Då hade folk sina egna och starka åsikter men de var öppna för andra perspektiv och andra vyer. Nu har folk redan sina egna och starka åsikter som de står fast vid, för om man ändrar sig så har man haft "fel" men vad är egentligen fel? Det är skillnad på att förstå ur någon annans perspktiv och att helt förneka det, bara för att man inte ska ge upp sin egna idé eller åsikt. (stolthet)
Livet har blivit svårare, därför har jag slutat kämpa med att vara jag.. Det skäms jag för..
Kommentarer
Trackback
